Därför är andning med näsan viktigare än du tror

Näsan – kroppens mest underskattade regleringssystem

Ju mer jag har lärt mig om andetagets kraft, desto tydligare har det blivit hur små detaljer kan göra stor skillnad för vår hälsa. Jag minns särskilt när jag själv började lägga märke till hur jag andades när jag inte tänkte på det. Inte under meditation. Inte under breathwork.

Utan mitt i vardagen, framför datorn, på en promenad eller när jag sov.

Det var då en insikt verkligen landade i mig:

Breathwork handlar inte främst om tekniker, utan om att återställa ett andningsmönster som kroppen redan är biologiskt designad för.

Vi tar mellan 20 000 och 30 000 andetag varje dag. Nästan alla sker automatiskt och styrs av vårt autonoma nervsystem. Just därför får våra omedvetna andningsvanor enorm betydelse, för stressnivåer, sömn, energi och hur effektivt våra celler faktiskt får tillgång till syre.

Och här kommer näsan in som en avgörande, men ofta förbisedd, aktör.

Näsan är inte bara ett rör, den är ett reglerande organ

Många ser näsan som ett enkelt rör för luft. I själva verket är den ett finjusterat mekaniskt system, tätt sammankopplat med nervsystemet, som påverkar både hur vi andas och hur hjärnan tolkar vårt inre tillstånd.

När vi andas genom näsan uppstår ett naturligt motstånd i luftflödet. Det bromsar andetaget, fördjupar det och gör det mer rytmiskt. Det här motståndet är inte ett problem, tvärtom är det en av kroppens viktigaste regleringsmekanismer.

Motstånd i andningen är inte något vi ska undvika, tvärtom, det är det som signalerar trygghet till nervsystemet och säkerställer att vi får lagom mängd syre till vår syresättningsapparat.

När vi istället andas genom munnen försvinner detta finjusterade motstånd. Andningen blir ofta snabbare, ytligare och mer okontrollerad, särskilt vid stillasittande arbete, möten eller skärmtid. Utan att vi är medvetna om det kan detta skapa ett ökat sympatiskt påslag alltså en aktivering av kroppens fight or flight-system.

Varför mer luft inte betyder bättre syreupptag

Vid munandning i vila är det vanligt med så kallad överandning. Det innebär att vi andas mer än vad kroppen metaboliskt behöver. Resultatet blir att vi vädrar ut för mycket koldioxid.

Det paradoxala är att detta ofta leder till mer syre i blodet, men mindre syre i cellerna.

Koldioxid är nämligen inte bara en slaggprodukt, utan en avgörande regulator för blodets pH-värde. PH-balansen styr i sin tur hur effektivt syre kan lämna hemoglobinet och nå vävnaderna. Enligt den så kallade Bohr-effekten krävs tillräckliga nivåer av koldioxid för att syret ska kunna släppas från blodet och tas upp av cellerna.

När koldioxidnivåerna sjunker, till följd av överandning, blir blodet mer basiskt. Hemoglobinet binder då syret hårdare. Syret cirkulerar men levereras inte.

Vi kan vara fulla av syre och ändå ha syrebrist.

Det här är en av de mest missförstådda delarna av andningsfysiologin. Många tror att djupa andetag eller mer luft automatiskt är bra. Men kroppen fungerar inte så.

Vi kan ha perfekt syremättnad i blodet och ändå lida av syrebrist på cellnivå.

Näsandning stabiliserar pH, nervsystem och cellandning

Näsandning hjälper kroppen att behålla rätt nivå av koldioxid, vilket stabiliserar blodets pH-värde och gör syreleveransen till cellerna mer effektiv. Samtidigt frisätts kväveoxid (NO) i bihålorna, en molekyl som vidgar blodkärlen, förbättrar cirkulationen och stödjer gasutbytet i lungorna.

Allt detta sker automatiskt, utan att vi behöver anstränga oss.

Det är inte en teknik.Det är biologi.

När vi andas rätt balanseras hela systemet

Jag möter ofta människor vars andetag fastnar högt upp i bröstet. Det är sällan ett medvetet val. Det är ett nervsystem som befinner sig i beredskap.

Ett högt, ytligt andetag signalerar till hjärnan att något kräver vaksamhet.

Bröstandning är inte fel men som konstant vardagsmönster håller den kroppen i ett tillstånd av alarm.

När vi andas genom näsan blir det naturligare för andetaget att sjunka ner mot diafragman. Diafragmans rörelse stimulerar vagusnerven, stödjer lymfflödet och hjälper kroppen att skifta från överlevnad till återhämtning. Effekterna är mätbara i puls, HRV och hormonell balans men också tydligt kännbara i kroppen.

Tempot där näsan gör jobbet åt dig

En annan ofta förbisedd aspekt av andningen är tempot. Många andas betydligt snabbare än kroppen behöver, särskilt i stillasittande vardag.

Vid munandning ökar tempot lätt omedvetet. Vid näsandning saktar andetaget ner av sig självt.

Att andas långsammare är inte att andas mindre – det är att andas mer effektivt.

Ett långsammare, rytmiskt andetag hjälper kroppen att behålla koldioxid, stabilisera pH-värdet och synkronisera hjärta, hjärna och nervsystem. Kroppen får signalen att den inte behöver vara i ständig beredskap.

Näsans övriga, och avgörande, funktioner

Utöver sin reglerande effekt på nervsystem och gasutbyte har näsan flera livsviktiga mekaniska funktioner. Den filtrerar bort partiklar, virus och bakterier genom slemhinnor och flimmerhår som utgör en första försvarslinje i immunförsvaret. Luften som passerar genom näsan fuktas och värms upp till rätt temperatur innan den når lungorna, vilket skyddar känslig lungvävnad och förbättrar syreupptaget.

Genom frisättning av kväveoxid bidrar näsan också till att vidga blodkärl och bihålor, vilket ytterligare optimerar cirkulation och andningens effektivitet. Till sist, mina tips: Om jag ska ge dig ett enda råd för att börja förändra ditt sätt att andas, så är det här:

Träna några minuter varje dag på långsam, medveten diafragmaandning – in och ut genom näsan. Inte för att prestera. Inte för att optimera. Utan för att påminna kroppen om det den redan kan.

När andetaget får bli långsamt, mjukt och rytmiskt, med näsan som väg in och ut, skickar du en tydlig signal till nervsystemet: det är tryggt nu. Det räcker ofta med två–fem minuter för att pulsen ska sjunka, tankarna klarna och kroppen börja skifta från beredskap till återhämtning.

Ett annat enkelt men kraftfullt steg är att tejpa munnen på natten. Det hjälper kroppen att återgå till näsandning under sömn, minskar risken för snarkning och överandning och gör att många upplever djupare, lugnare och mer sammanhängande sömn.

Breathwork behöver inte vara avancerat. Det börjar inte med långa sessioner eller perfekta tekniker. Det handlar bara om att göra de små enkla sakerna rätt. //Linda Kirsebom